Hur läker jag sinnet?

Hur läker jag sinnet? 

Som jag nämnt tidigare dog vår fina hund för en vecka sedan. Sorgen är stor och när jag tänker på honom gör det ont. Men med de insikten kring hur vi människor fungerar som jag har fått gör att sorgen är annorlunda. Jag har fått lite frågor på det. Vad menar jag egentligen? 

Jag har funderat på hur jag kan förklara det på bästa sätt och då trillade det ner ett mail från min goda vän Mia i lådan där hon är inne på samma spår. Därför vill jag dela med mig av hennes tankar till er: 

”Vi börjar med något som går att ta på, kroppen. Så låt oss göra en tankeutflykt om hur kroppen läker, något vi alla tidigt lärt oss:

Tänk dig att du får ett skrapsår. 

Det gör ont när det uppstår. 

Du rengör sårytan direkt för att det inte ska infektera. 

Därefter läker såret av sig själv. 

Om du inte är där och pillar förstås, för då tar läkningen längre tid och såret kan förvärras och infektera.

Helst ska skrapsåret vara i det fria så luften bidrar till den naturliga läkningen, annars sätter du på ett luftigt plåster.

Med denna lilla tankeutflykt i minnet riktar vi uppmärksamheten till det som inte går att ta på men som känns lika verkligt, vårt inre, det mentala.

För livet har gett oss samma läkningsförmåga mentalt som kroppsligt.

Häng med på ytterligare en tankeutflykt:

Tänk dig att en obehaglig tanke och medföljande känsla dyker upp. 

Det gör ont när du tror på att det är sant.

Du rengör direkt genom att förstå att det bara är en tanke som dykt upp så du inte blir infekterad mentalt. Det är ju bara en tanke, inget mer, inte verklighet. Bara en tanke som dök upp med medföljande känsla. 

Du låter tanken passera fritt så livet bidrar till den naturliga läkningen. 

Därefter läker ditt inre av sig själv. 

Om du inte är där och pillar förstås, låter tankarna bilda långa berättelser som du sen ältar och analyserar, för då tar läkningen längre tid, obehaget förvärras och kan infektera dig.

Helst låter du tanken passera oavsett hur många gånger den dyker upp, plåster i form av skratt kan möjligen ha läkande effekt, men andra plåster (exempelvis analyserande, ältande, alkohol, mat, shopping och annat vi oskyldigt gör för att lätta på smärtan) bidrar till infektion.

Det är värt att upprepa: Den naturliga läkningen sker av sig själv när vi låter sinnet och det mentala vara. Det är det som gör skillnaden. När vi inte är där och pillar.”

Så även sorgen. Den går över när jag inte pillar i det. Och eftersom jag har dessa insikter idag blir sorgen annorlunda och lättare att ta in. Jag är fortfarande ledsen (när jag tänker på det) men jag inser också att det har varit och kan då se allt fint med tiden som varit och sorgen blir annorlunda. 

Vill du veta mer om dessa insikter som jag pratar om så har jag och Mia en kurs ihop den 6-7 juni i Helsingborg, http://act2flow.com/kurser/som jag vet kommer förändra din värld för alltid. Boka idag!